"Fantastiskt!" tänkte Peter när han tittade upp över skärmen på sin bärbara dator. Han hade installerat sig på Marias veranda och över kanten på skärmen såg han trädgården med dess höga träd som gav skugga, och längst bort häcken som markerade gränsen till grannhuset. Efter att ha tittat runt i stan insåg han att detta var ett välbeställt område och att de hade en ovanligt välskött trädgård, många av de andra var bara torra grusplättar eller i bästa fall en torr gräsplätt och något träd. Men det här var fantastiskt. Peter hade aldrig lyckats jobba med datorn utomhus hemma i Sverige för antingen var det för kallt eller så var det för varmt, eller helt enkelt för ljust. Här var det skuggigt och ändå lagom varmt. Han brukade sitta utomhus på förmiddagarna och bearbeta alla mätdata de samlat in under de senaste veckorna i Bolivia. Det var ganska rutinmässigt arbete, men han behövde göra det innan han kunde skriva ihop sin rapport. Maria jobbade på sjukhuset så han hade hela dagarna för sig själv. Peter kom på sig själv med att småle varje gång han tänkte på Maria. "Man kan nog inte ha det bättre än så här" tänkte han för sig själv. Han hade ett kul jobba, hade träffat nya vänner och viktigast av allt, han fick vara tillsammans med den underbaraste kvinnan på jorden!

Peter tog det ganska lugnt och han hade planerat in sina andra projekt tills när han skulle vara tillbaka hemma igen, så han passade på att utforska stan och omgivningarna och hade till och med varit ute på Rauls släktingars ranch utanför stan. Santiago hade tagit med honom dit en dag när han var ledig och Peter hade njutit av de stora vidderna och fascinerats över alla djuren på ranchen. När han berättade om sitt jobb med att kartlägga vattentillgångar berättade Santiago hur svårt det var att hitta tillräckligt med vatten åt alla djuren. Efter att ha åkte runt ägorna i jeep tyckte Peter att det trots allt var underligt att vattnet inte räckte till, när han nu jämförde med andra liknande områden han varit i. Han hade skickat tillbaka all utrustning från Bolivia, men hade en sensor med sig i sitt handbagage. Den var ny och Peter höll på att testa den så han vågade inte chansa på att den skulle komma bort i transporten. Peter erbjöd sig därför att testa om han kunde se om de hade några vattenkällor på ägorna, bara Santiago kunde fixa lite dynamit eller någon annan sprängladdning. Det skulle inte bli världens mest noggranna karta, men bara de kunde smälla av några laddningar på väl utmärkta platser så skulle nog Peter kunna se vad som fanns. Santiago sa att han visst skulle kunna ordna lite dynamit. Eller något liknande, la han till lite hemlighetsfullt. De passade på att märka ut några lämpliga platser för sprängningarna och bestämde att Peter skulle komma tillbaka några dagar senare.

Santiago hämtade då upp Peter och de åkte ut till ranchen och satte upp Peters sensor och datorn på en liten höjd där de kunde se långt ut över ranchen och områdena runt omkring.

"Jag är färdig" sa Peter, "men vem ska smälla av sprängladdningarna?"

"Jag ska fixa det" svarade Santiago och ringde ett samtal. "Den första smäller om två minuter, blir det bra?"

"Absolut", svarade Peter och tittade på när Santiago tog upp något som såg ut som en överdimensionerad kikare. Han skulle just fråga vad det var när det brakade till bakom honom, och att han hukade sig av ren reflex. En fullt utrustad attackhelikopter dök upp bakom kullen och Peter tittade frågande på Santiago. Han bara gjorde tummen upp och log åt Peter. Det gick inte att höra något över dånandet från helikoptern, men Peter förstod att det var dags att börja mäta. Santiago tittade i kikaren mot den första platsen de markerat och i samma stund sköt en raket iväg från den hovrande helikoptern över deras huvuden. Santiago riktade om kikaren mot nästa plats och ytterligare en raket sköts av. Han upprepade detta två gånger till och sedan vände snabbt helikoptern och försvann bort. Det hela hade tagit mindre än en minut. Santiago tittade stolt, med ett stort leende på den smått chockade Peter

"Jag sa ju att jag skulle fixa sprängladdningar!"

"Jo visst", svarade Peter, "men du sa inte att du skulle starta ett småskaligt krig!"

Santiago skrattade

"Ja, det har sina fördelar att vara helikopterpilot. Fast ärligt talat så var det faktiskt en övning som vi planerat tidigare för den här piloten. Han håller på att lära sig hur de nya raketerna fungerar. Jag märker ut träffområdet med lasern i den här, och han fyrar av den när han får min klarsignal. Det låter lätt men det är faktiskt svårare än man kan tro att hålla helikoptern exakt still och samtidigt avfyra raketerna direkt efter varandra, och sedan försvinna från platsen."

"Men vet du nu var de exploderade?"

"Ja, systemet registrerar GPS-koordinaterna till sista decimalen. Jag mejlar det till dig. Du fick väl med det hela i din dator nu?" Peter kollade sin dator

"Jodå, det kom med."

Peter samlade ihop sin utrustning och de åkte tillbaka till ranchen. När han sedan kom tillbaka hem berättade han entusiastiskt hela historien med alla detaljer om helikopter, sikte och raketer för Maria.

"Grabbar!" sa Maria. "Eller jag menar pojkar. Får ni aldrig nog av att leka med smällare? fortsatte hon retsamt.

"Tja," svarade Peter okynnigt, "det beror ju på om det finns något annat intressant som fångar vår uppmärksamhet..."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Solen hade just gått ned och de kunde urskilja den stjärnklara himlen i luckorna mellan träden bakom Marias lägenhet. Maria och Peter satt och åt middag tillsammans med Santiago och njöt av både dofterna från maten och från blommorna i trädgården, dä...

Santiagos män ledde ut alla ur baren och bakband dem med buntband. Samtidigt som även stridshelikoptern landade bakom dem, steg Santiago ur helikoptern och sa till Peter med ett leende   "Gå du, hämta Maria!" Peter sprang över gräsmattan, in ge...

Santiago lät sin helikopter hovra några hundra meter från centrum i Fortuna. Peter kunde se baren med gräsplanen bakom och längst bort kyrkan. Det såg precis ut som på satellitbilderna. Samhället låg öde i gryningen och daggen gjorde gräsmattan grå d...

Peter vaknade av att Santiago ruskade honom och sa "Vakna Peter! Det är dags att ge sig av."   Peter kom först inte ens ihåg var han var, men när han gnuggat sömnen ur ögonen kom han ihåg att han var på militärförläggningen därför att Maria bli...

Maria var rädd. Räddare än någon gång tidigare i livet. Hon låg på sängen och kramade sin mobil, och kunde bara inte förmå sig att gömma den någonstans. Det kändes som om den var hennes enda länk till tryggheten och det vanliga livet utanför hennes f...