Peter var fortfarande lite tveksam, men tacksam för all hjälp han kunde få. Han packade snabbt ihop en bag med sina elektronikprylar och lite extra kläder, och gav sig av. Han skickade ett lugnande SMS till Maria från bilen. Det tog en halvtimme till basen på flygplatsen och efter noggrann kontroll av Peters papper och väska av bistra militärpoliser vinkades de in. Basen låg i andra änden av landningsbanan jämfört med den civila terminalen och de passerade flera helikoptrar på vägen till ett bergrum dolt av stora träd. När Santiago presenterat Peter för de två operatörerna i tjänst ringde Peters mobil. Det var Maria. Peter blev först glad över att höra hennes röst, men sedan allt mer oroad över rädslan i hennes röst och vad hon hade att berätta. Hon talade lågt och berättade att hon krupit in i en garderob för att inte höras ut.

Maria berättade att nu hade två stora stadsjeepar hade kört upp och parkerat på gräsplanen framför huset tillsammans med en polisbil. De hade först blivit glada över att hjälp anlänt, men sedan hade två civilklädda män med automatvapen hämtat Marias kollega Francisco. De hade misshandlat honom och tvingat honom att ringa till Läkare utan gränser för att begära en lösensumma för dem. Först hade han försökt förklara att de bara hjälpte lokalbefolkningen, och sedan försökt med att alla visste att de var där inklusive polisen och militären i Mariscal Estigarribia. Den unge mannen i kostym som ledde de andra bara hånlog och svepte ut handen i en gest mot den lokala polisen i rummet och tillade att militären var mesar som mest höll sig på sina förläggningar. När de släpat tillbaka Francisco och låst in honom tillsammans med Maria och hennes andra läkarkollega Jean, plåstrade de om Francisco så gott de gick. Han var blåslagen och blödde från en krossad läpp och ögonbryn, men var för övrigt mest arg. Han var säker på att de var från någon lokal knarkliga, och svor långa ramsor över dem. Till sist berättade han att han hört att de skulle flyttas nästa morgon. Maria lät nu helt förtvivlad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Solen hade just gått ned och de kunde urskilja den stjärnklara himlen i luckorna mellan träden bakom Marias lägenhet. Maria och Peter satt och åt middag tillsammans med Santiago och njöt av både dofterna från maten och från blommorna i trädgården, dä...

Santiagos män ledde ut alla ur baren och bakband dem med buntband. Samtidigt som även stridshelikoptern landade bakom dem, steg Santiago ur helikoptern och sa till Peter med ett leende   "Gå du, hämta Maria!" Peter sprang över gräsmattan, in ge...

Santiago lät sin helikopter hovra några hundra meter från centrum i Fortuna. Peter kunde se baren med gräsplanen bakom och längst bort kyrkan. Det såg precis ut som på satellitbilderna. Samhället låg öde i gryningen och daggen gjorde gräsmattan grå d...

Peter vaknade av att Santiago ruskade honom och sa "Vakna Peter! Det är dags att ge sig av."   Peter kom först inte ens ihåg var han var, men när han gnuggat sömnen ur ögonen kom han ihåg att han var på militärförläggningen därför att Maria bli...

Maria var rädd. Räddare än någon gång tidigare i livet. Hon låg på sängen och kramade sin mobil, och kunde bara inte förmå sig att gömma den någonstans. Det kändes som om den var hennes enda länk till tryggheten och det vanliga livet utanför hennes f...